Vad gör en kiropraktor?

Vad gör en kiropraktor? En kiropraktor diagnostiserar, behandlar och förebygger störningar i kroppens skelett, muskler, leder och nervsystem. Diagnos ställs med hjälp av olika neurologiska, ortopediska, funktionella rörelsetester. kiropraktor

Ibland behövs även en komplettering i form av röntgen och/eller laboratorieresultat. Med hjälp av dessa metoder kan man oftast som kiropraktor se obalanser i kroppen mellan muskel-, skelett- och nervsystemet. Detta kan ge olika symtom som ryggsmärta/stelhet, huvudvärk, nackspärr, ischias, muskelsvaghet, strålande känsla ut i armar och ben.

Kiropraktikens historia

Ledjustering är en gammal behandlingsform som går att spåra så långt tillbaka som till Hippokrates. Man kan grovt dela in kiropraktikens historia i tre faser.

 

Fas 1. (1895-) D. D Palmer som grundade kiropraktiken och gav den dess namn gjorde 1895 den första dokumenterade justeringen mot en specifik led och i en specifik riktning.

 

Teori: Från början var teorin väldigt enkel D. D Palmer ansåg helt enkelt att en kota kunde subluxera (en kota delvis ur led) och därmed trycka på de nervrötter som passerar mellan kotorna. Detta kunde då påverka alla de funktioner som nerven försörjde.

 

Usk: Med hjälp av statisk palpation och röntgen listade man vilken kota som inte var i läge. Den statiska palpationen gick till så att man kände med fingrarna efter ryggraden om någon kota ”låg snett”

 

Behandling: Justering av kotan som var felpositionerad ”låg snett”.

 

 

Fas 2. (1950-) Teorin med nervinklämmning på grund av att en kota hamnat delvis ur led började möta hårt motstånd. De flesta ansåg nu att en kota sällan subluxerar och att kotan dessutom skulle trycka på nervrötterna som passerade ansågs orimligt. Inte heller kunde man genom en justering flytta en kota som var felpositionerad.

 

Teori: Subluxationskomplexet var en ny teori där man ansåg att två kotor i ett segment kunde vara rörelseinskränkt i vissa riktningar istället för att en enskild kota hade subluxerat. Anledningar till rörelseinskränkning kunde vara strama ligament, muskler och fibrotisering eller degeneration av ledkapslarna. Man ansåg att rörelseinskränkningar i kotpelaren medförde kompensatoriska överrörligheter med påverkan på nervsystemet, muskulaturen och ledkapslarna vilket gav upphov till olika symtom i rörelseapparaten.

 

Usk: Rörelsepalpation av kotor i ett segment istället för en enskild kotas avvikande position.

 

Behandling: Justering av kotorna i den riktning som ansågs rörelseinskränkt.